Problemet börjar inte på taket. Det börjar vid vägen upp.
Upptäck takspring innan någon hinner skada sig
Ungdomar tar sig ofta upp samma väg varje gång – via en stege, nödutgång, taklucka eller trappa. Genom att mäta just den passagen kan ni få veta när det händer och om era fysiska åtgärder faktiskt fungerar.
Takspring på skolor är sällan ett ordningsproblem i första hand.
Ofta händer ingenting alls.
Men när någon tar sig upp på ett tak finns en risk för både personskador och skador på fastigheten. Takpapp, infästningar och andra delar kan skadas utan att det syns direkt – och en läcka kan upptäckas långt senare. Samtidigt har fastighetsägaren ett ansvar för att begränsa riskerna på platsen.
Därför är den viktigaste frågan inte:
Är det ungdomar på skolgården?
Utan:
Vilken väg använder de för att komma upp – och när?
Förstå utmaningen med takspring på skolor
Det är framför allt en säkerhetsfråga.
Ungdomar som tar sig upp på skolans tak gör det inte nödvändigtvis för att förstöra.
En förvaltare beskrev dilemmat så här:
”Förstör de ingenting och trillar de inte ner är det kanske inte jättefarligt – men det sker ju. Och vi står som ansvariga.”
Det är just risken som gör frågan viktig.
Ett tak är normalt inte byggt för återkommande gångtrafik. Takmaterial och infästningar kan skadas och problemen upptäcks ibland först när vatten börjar tränga in långt senare.
Samtidigt finns risken att någon faller.
Vägen upp är dessutom sällan slumpmässig.
Det kan vara en fast servicestege. En spiraltrappa. Ett parkeringsdäck som ansluter mot byggnaden. En grind som ställs upp. En nödutgång eller taklucka som inte går riktigt i lås.
En fastighetsägare beskrev exempelvis en kedja där ungdomar tog sig via en spiraltrappa till ett parkeringsdäck, vidare genom en nödutgång och därifrån upp på taket.
- Uppgången sker ofta via samma få passager
- Skador på taket kan upptäckas långt senare
- Rondering träffar sällan de korta tidsfönstren
- Kameror visar bara den del av byggnaden de är riktade mot
- En fysisk åtgärd behöver följas upp för att se om den verkligen fungerade
Varför en sensor på skolgården inte räcker
Takspring är ett passageproblem, inte ett närvaroproblem.
Det är viktigt att använda rätt typ av sensor.
En Mobilradar som följer aktivitet på skolgården kan vara mycket användbar för att förstå samlingar på marknivå. Men takspring sker ofta på en helt annan del av byggnaden.
En kommun använde exempelvis sina första Mobilradar-enheter med ambitionen att fånga takspring, men konstaterade att sensorn följde aktiviteten på skolgården medan vägen upp låg på andra sidan byggnaden. En annan hade en sensor vid ett skoltak utan att få någon relevant avvikelse under mätperioden.
Slutsatsen är enkel:
Om ni vill upptäcka takspring ska ni mäta vägen upp – inte försöka mäta hela ytan.
Vårt arbetssätt
Börja vid dörren, luckan eller stegen
Frågan är ofta så konkret som: öppnades den här passagen efter klockan 21?
En magnetkontakt kan monteras på en taklucka, nödutgång, teknikdörr eller annan passage som leder mot taket.
Sensorn registrerar när dörren eller luckan öppnas.
Ni väljer sedan själva vilka tider som ska skapa larm.
Registrera öppningen
Få en exakt tidpunkt
En öppning under ordinarie arbetstid kan vara helt normal.
Samma öppning klockan 21:30 en lördagskväll kan behöva hanteras direkt.
Sensorn ger er tidpunkten utan att behöva se vem som öppnade.
Skicka larmet direkt
Låt rätt funktion få informationen medan det händer
När en passage öppnas under en vald larmtid kan informationen skickas vidare till exempelvis jour, fastighetsskötare eller väktarbolagets larmcentral.
Det gör att ni kan agera medan situationen fortfarande pågår i stället för att upptäcka spåren i efterhand.
Identifiera vilken uppgång som används
Mät några få kritiska passager
På många skolor finns bara ett begränsat antal realistiska vägar upp.
Genom att sätta sensorer på dessa kan ni se vilken passage som faktiskt återkommer.
Då blir nästa fysiska åtgärd betydligt enklare att prioritera.
Säkra vägen upp
Sensorn upptäcker – den fysiska åtgärden hindrar
Det som faktiskt förhindrar takspring är ofta enklare åtgärder längre ned i kedjan.
Det kan handla om att ta bort en servicestege, förändra en grind, säkra en dörr eller förbättra stängningen på en nödutgång.
En förvaltare beskrev exempelvis hur de hade:
”Skruvat ner servicesteg upp till tak.”
Kontrollera om åtgärden höll
Fortsätt mäta efter förändringen
När uppgången har säkrats kan samma sensor eller närliggande mätpunkter användas för att följa om aktiviteten upphörde.
Om problemet i stället flyttar till nästa passage ser ni det också.
Registrera öppningen – inte personen
Ni behöver veta att luckan öppnades, inte vem som öppnade den.
En kontaktsensor registrerar att en dörr eller lucka öppnas eller stängs. Den behöver inte identifiera någon.
Ingen bild tas och inget ljud spelas in.
Det gör lösningen betydligt mindre integritetskänslig än kamerabevakning och lämplig för många situationer där syftet bara är att veta om och när en kritisk passage används.
Vilka dataskydds- eller andra rättsliga krav som gäller behöver alltid bedömas utifrån den aktuella installationen och verksamheten.
Vanliga frågor
Inte tillförlitligt.
Mobilradar är utvecklad för att mäta aktivitet inom zoner runt sensorn. Om vägen upp eller själva taket ligger utanför det relevanta mätområdet kan aktiviteten missas.
För takspring rekommenderar vi därför normalt att mäta själva uppgången med exempelvis en kontaktsensor.
Installationen är enkel.
Sensorn består av två delar som monteras på exempelvis dörr och karm eller lucka och ram.
Den är batteridriven och behöver varken fast el eller nätverksuttag.
Bara om reglerna är inställda så.
Tider kan anpassas per sensor.
En öppning under normal arbetstid kan därför registreras utan att skapa ett skarpt larm, medan samma öppning sent på kvällen gör det.
Till den funktion ni väljer.
Det kan exempelvis vara jour, fastighetsskötare eller ett externt väktarbolags larmcentral.
Det viktiga är att mottagaren är någon som kan bedöma situationen och vid behov agera.
Nej.
Sensorn upptäcker och tidsstämplar händelsen.
Det som hindrar tillträdet är den fysiska åtgärden – exempelvis borttagen stege, förbättrat lås, säkrad grind eller förändrad passage.
Sensorernas roll är att visa var problemet finns och om åtgärden faktiskt fungerade.
Nej.
Ofta är det bättre att börja vid de få möjliga vägarna upp.
Om tre dörrar eller passager är de realistiska alternativen ger det ofta mer information att mäta dem än att försöka täcka själva takytan.
Då behöver den förändringen kunna upptäckas.
Om en tidigare använd passage slutar ge utslag men problemet fortsätter kan nästa steg vara att komplettera med en sensor på en annan misstänkt väg.
Poängen är att stegvis identifiera och stänga de vägar som faktiskt används.
Det beror på vad ni vill veta.
En kamera kan dokumentera vad som händer inom sitt synfält.
En kontaktsensor svarar på en mycket smalare fråga: öppnades den här dörren eller luckan vid en tidpunkt då den inte borde ha öppnats?
När det är just den frågan ni behöver besvara kan en enkel kontaktsensor vara både mer träffsäker och mindre integritetskänslig.
Vad våra kunder säger
Kommuner och fastighetsbolag runt om i Sverige använder Collactivate AB för att omvandla vaga observationer till konkret underlag som går att agera på.
Det här gör att vi kan använda våra resurser mycket mer kostnadseffektivt.
Rikard Fogelström
Trygghetssamordnare på Eslövs kommun
Resultatet har gett minskad häng, nedskräpning, skadegörelse och störning av ordning,
Johan Kronbäck
Teknisk förvaltare på Kristianstad kommun
För oss handlar trygghetsarbetet om att använda resurserna på rätt sätt. Med Collactivate får vi en plattform som gör det lättare att se var behoven finns och följa upp våra insatser
Filip Högfeldt
Säkerhetssamordnare på Falkenbergs kommun
Vet ni vilka vägar som faktiskt används för att komma upp på taken?
Boka en genomgång med oss. Tillsammans går vi igenom de skolor där takspring återkommer, identifierar möjliga uppgångar och väljer de få mätpunkter som ger bäst möjlighet att upptäcka problemet och följa om åtgärderna fungerar.