Förstå utmaningen med klotter
Spritt i geografin. Koncentrerat i tiden.
Kommuner beskriver ofta klotter på samma sätt: det är svårt att förutse geografiskt och varierar kraftigt över tid.
En kommun beskrev bilden så här:
”Klotter har vi. Spretigt – inte så att de klottrar alltid här, utan det är en väg där och en väg där borta.”
Över året kan variationen vara lika stor:
”Det går lite i vågor. Just nu är det inget klotter alls.”
Även själva klottret varierar. Det kan handla om sprayfärg, spritpenna, klistermärken eller inristningar.
En kommun beskrev hur en tagg hade ristats in i en emaljerad yta i en gångtunnel:
”Man är påhittig och ihärdig.”
Men oavsett metod finns samma grundproblem:
Ni upptäcker nästan alltid klottret efter att det har hänt.
Det kan ha skett någon gång under natten. Eller under en helg. När personalen ser det på morgonen är det svårt att avgöra om det hände klockan 21, 01 eller 04.
Kostnaden är däremot lättare att se.
Sanering, ommålning och återställning kan bli betydande utgifter över tid. Ett bevakningsbolag som arbetar vid tågdepåer beskrev saneringskostnaderna som ”helt vansinniga”. En kommun uppgav samtidigt att deras årliga saneringskostnader minskade med mer än 100 000 kronor efter att arbetssättet förändrades.
- Klotter upptäcks nästan alltid i efterhand
- Aktiviteten varierar kraftigt mellan olika perioder
- Många platser kan drabbas, men vissa återkommer oftare
- Schemalagd rondering riskerar att träffa fel tider
- Saneringskostnaden är tydlig, men effekten av förebyggande åtgärder är ofta svår att mäta
