En kravspecifikation som bara efterfrågar sensorer riskerar att ge er ett system som ser bra ut på pappret men inte förändrar något på plats. Det som avgör effekten är om ni upphandlar en helhetstjänst – lägesbild, brottsförebyggande metodik och uppföljning – snarare än enskild hårdvara. Nedan är de krav som gör störst skillnad, och de vanligaste misstagen att undvika.
Många kommuner och fastighetsägare känner igen problemet innan de känner till lösningen: skadegörelse och glaskross på skolgårdar återkommer nattetid, men ingen vet exakt vilka kvällar, vilka klockslag eller hur ofta. Belysning har bytts, kameror har satts upp, väktarronder har lagts till – och skadegörelsen fortsätter ändå. Utan kunskap om när problemet faktiskt uppstår blir det svårt att sätta in rätt insats, och ännu svårare att förklara för politik och ledning varför nästa års budget bör se annorlunda ut. Det är den verkligheten en kravspecifikation bör utgå från – inte tekniken i sig.
Trygghet skapas inte av att äga sensorer, utan av att veta vad de visar och vad någon gör med den informationen. En upphandling som enbart specificerar teknisk utrustning – antal enheter, räckvidd, batteritid – riskerar att landa i en leverantör som levererar just det: utrustning, utan analys, larmspridning eller uppföljning. Ställ i stället krav på att leveransen ska omfatta hela kedjan: insamling, analys, larm till rätt mottagare, återrapportering och sammanställning över tid.
De flesta platser med återkommande problem har redan fått åtgärder: bättre belysning, bortklippt buskage, kameror, fler väktarronder. Om skadegörelsen ändå fortsätter beror det sällan på att åtgärderna var fel val, utan på att de valdes utan kunskap om när och hur ofta problemet faktiskt inträffar. En väktare som gör fyra ronder per natt på en skola gör i praktiken tre onödiga besök om aktiviteten nästan uteslutande sker en viss kväll mellan bestämda klockslag. Kravspecifikationen bör därför efterfråga underlag som visar mönster över tid – inte bara att en åtgärd har genomförts.
Börja med att beskriva de faktiska problemen: var sker skadegörelsen, vilka miljöer är mest utsatta, vilka tider på dygnet handlar det om, och vem som i dag upptäcker det – oftast personal som möter konsekvenserna morgonen efter. Kravställ sedan utifrån vad organisationen behöver veta för att kunna agera tidigare, inte utifrån vilken sensorteknik som är tillgänglig på marknaden. En leverantör värd namnet börjar upphandlingsdialogen med en dialog om just er problembild och vilken kombination av lösningar som passar den – inte med en produktkatalog.
Alltför detaljerade tekniska specifikationer – en viss räckvidd, en viss kommunikationsstandard, ett visst antal enheter per kvadratmeter – stänger ofta ute mindre och mer innovativa leverantörer utan att göra lösningen bättre. Beskriv i stället vilken funktion och nytta ni behöver: möjlighet att se var och när avvikelser uppstår, möjlighet att kombinera flera typer av mätning på samma plats efter behov, och möjlighet att skicka information vidare till rätt resurs i realtid. Låt leverantörerna visa hur de löser det.
En kravspecifikation som bara nämner "sensorer" och "en portal" ger leverantörerna för stort tolkningsutrymme att svara brett och vagt. Bryt i stället ner vad tjänsten ska kunna göra, funktion för funktion.
Sensorer anpassade efter plats och problem. Olika miljöer kräver olika mätning – rörelse och ljud i ett trapphus, aktivitet och antal personer på en skolgård, dörröppning i ett förråd. Ställ krav på att leverantören kan kombinera flera sensortyper på samma plats utifrån den problembild ni beskrivit, i stället för att erbjuda en enda lösning för alla miljöer.
Ett visualiseringsgränssnitt för lägesbilden. Data är inte till nytta om ingen kan se den samlat. Kräv ett gränssnitt där ni kan se vilka platser som har återkommande problem, när på dygnet och veckan de uppstår, och hur mönstret förändras över tid – inte bara en lista över senaste larmen.
Rapportering kopplad till varje larm och avvikelse. Ställ krav på att varje larm går att följa upp: kom resursen fram till platsen, vad hittades, hur lång tid tog det. Det är den uppföljningen – inte larmet i sig – som gör det möjligt att avgöra om insatsen fungerade och att kalibrera när ett larm faktiskt ska gå.
Funktioner som kopplar samman civilsamhället med kommunens organisation. Nattvandrare och föreningsvandrare är en trygghetsresurs, men bara om de vet var de behövs och om deras iakttagelser kommer någon till del. Ställ krav på att tjänsten kan styra civilsamhällets insatser till de platser och tider där behovet statistiskt är som störst, och samla deras rapportering i samma lägesbild som personalens och sensorernas.
En vanlig risk i trygghetsupphandlingar är att köpa ett system som fungerar bra för sig självt men dåligt ihop med allt annat organisationen redan har. Ställ krav på öppenhet, inte bara på funktion:
Larmspridning som inte är låst till en enda larmcentral. Kräv att avvikelser kan gå till den larmcentral eller det bevakningsbolag ni redan samarbetar med – till exempel SOS Alarm, Avarn eller Securitas – i stället för att tvingas byta bevakningsavtal för att lösningen ska fungera.
Integration mot etablerade brottsförebyggande system. Använder ni redan ett system som Embrace Safety för samverkan och rapportering, kräv att den nya tjänsten kan koppla till det i stället för att bli ytterligare ett fristående verktyg att logga in i.
Möjlighet att använda ett nätverk ni redan har. Har kommunen eller fastighetsbolaget ett eget LoRa-nätverk – ett lågeffektsnät för sensorer, ofta redan utbyggt för till exempel avfallshantering eller parkeringsövervakning – kräv att sensorlösningen kan använda det i stället för att kräva ett nytt, parallellt nätverk.
Möjlighet att väva in andra sensorers data. Finns det redan sensorer på plats, från en tidigare leverantör eller en annan förvaltning, kräv att de kan bidra till samma samlade lägesbild i stället för att bli en egen ö av information.
Larm som når fram där mottagaren faktiskt är. Kräv att avvikelser kan skickas via sms, e-post och Microsoft Teams, direkt till den trygghetsaktör som ska agera – väktare, fältassistent eller fastighetsskötare – utan att mottagaren behöver logga in i ett separat system för att se vad som hänt.
Ställ krav på att tjänsten ska göra det möjligt att följa upp om en insats faktiskt haft effekt – inte bara att den genomförts. Det handlar om att gå från att mäta insats till att mäta effekt: minskar antalet avvikelser, blir problemperioderna kortare, flyttar problemet till en annan plats? Kravspecifikationen bör också efterfråga rapportering som går att använda direkt som beslutsunderlag mot politik och ledning, inte bara ett tekniskt gränssnitt för den som sköter driften. Rätt åtgärd på rätt plats i rätt tid är målet – kraven bör spegla det.
Integritet är en av de vanligaste invändningarna i ett kommunalt beslut, och bör vara en del av kravspecifikationen från början snarare än en fråga som dyker upp sent i processen. Ställ krav på att lösningen ska kunna skapa en lägesbild utan att identifiera enskilda personer och utan kameraövervakning på platser där det är olämpligt eller oproportionerligt, till exempel skolgårdar, trapphus och offentliga toaletter. Anonym närvarodata gör det möjligt att förstå hur en plats används utan att veta vem som var där.
En vanlig men lätt förbisedd kravpunkt: fråga hur den nya tjänsten fungerar tillsammans med det ni redan har. Kommuner som redan arbetar med ett brottsförebyggande system eller en etablerad EST-lägesbild vill sällan ha ännu ett gränssnitt att logga in i. Ställ krav på att leverantören kan visa hur avvikelser och larm kan nå befintliga kanaler och samverkansformer, i stället för att bygga ett parallellt system vid sidan om.
Mindre trygghetssatsningar, pilotprojekt eller tester av nya arbetssätt kan ofta genomföras utan krav på formell upphandling enligt Lagen om offentlig upphandling (LOU), så länge det totala värdet understiger gränsen för direktupphandling. För kommuner och andra icke-statliga upphandlande myndigheter ligger den gränsen 2026 kvar på 700 000 kronor, oförändrad sedan 2024. Det innebär att ett avgränsat pilotförsök på en eller ett fåtal platser ofta går att starta snabbt, utvärdera och sedan ligga till grund för en större upphandling om resultatet motiverar det. Kom ihåg att en direktupphandling ändå ska kunna motiveras sakligt – dokumentera varför ni valt en viss leverantör, även när beloppet ligger under tröskeln.
Följande krav går att använda eller anpassa direkt i ett upphandlingsunderlag:
I Eslövs kommun gick en särskilt utsatt skola från veckovisa skador till noll, en effekt som hållit i sig sedan september 2024. Det som skiljde arbetssättet åt var inte fler åtgärder, utan kunskap om exakt när skadegörelsen skedde – vilket gjorde det möjligt att sätta in rätt resurs vid rätt tillfälle i stället för att sprida insatser brett över veckans alla dagar.
Måste vi upphandla enligt LOU för att testa trygghetsskapande sensorer?
Nej, inte om det totala värdet understiger direktupphandlingsgränsen på 700 000 kronor (2026). Många kommuner startar med ett avgränsat pilotförsök på en eller ett fåtal platser innan en större upphandling genomförs.
Krävs kameror för att få en fungerande lägesbild?
Nej. Rörelse, ljud och dörrdata kan tillsammans beskriva ett avvikande mönster på en plats utan att någon person identifieras, vilket ofta är att föredra i miljöer som skolgårdar och offentliga toaletter.
Hur formulerar vi krav utan att peka ut en specifik leverantör?
Beskriv den funktion och nytta ni behöver – till exempel möjlighet att se avvikelser med tidpunkt, eller att integrera med befintliga kanaler – i stället för en viss teknisk specifikation. Det håller upphandlingen öppen samtidigt som den styr mot lösningar som faktiskt möter era behov.
Hur vet vi om leverantören levererar en tjänst och inte bara utrustning?
Fråga hur uppföljning går till efter installationen: vilken rapportering ingår, hur ofta, och vem som ansvarar för att föreslå åtgärder utifrån datan. Ett rent produktupplägg saknar oftast svar på den frågan.
Hur kopplar vi kravspecifikationen till vårt EST-arbete?
Ställ krav på att avvikelseinformation ska kunna nå de kanaler och den samverkan ni redan har, i stället för att bygga ett parallellt system. Det gör den nya datan till ett tillskott i en befintlig arbetsprocess snarare än ytterligare ett gränssnitt att hålla reda på.
Måste vi byta larmcentral eller bevakningsbolag för att införa en ny trygghetstjänst?
Nej, inte om ni kräver det i kravspecifikationen. Ställ krav på att larmspridning ska kunna gå till den larmcentral eller det bevakningsbolag ni redan har avtal med, oavsett vilket, i stället för att låta leverantören bestämma vem ni ska samarbeta med.
En upphandling som utgår från era faktiska trygghetsproblem, ställer krav på tjänst och uppföljning snarare än enbart teknik, och håller dörren öppen för fler leverantörer ger er större chans att få en lösning som faktiskt gör skillnad – inte bara en som ser bra ut i kravspecifikationen. Vill ni bolla er kravspecifikation innan den går ut, hör av er så går vi igenom den tillsammans.